Härskaren - Peter Lood @peter.lood
Baksidestext:
Hon lever med hoten, slagen och skulden – den som långsamt får henne att tro att allt är hennes fel.
När ett anonymt mejl en morgon leder henne till en filmad bekännelse förändras allt. Någon vet. Någon har sett. Och någon har beslutat sig för att ingripa.
Bakom signaturen KAF döljer sig en grupp som kallar sig domare, inte räddare. De riktar sig mot män som slår – härskare – och tvingar dem att möta sanningen om sig själva. Men deras metoder rör sig i gränslandet mellan rättvisa och hämnd.
Samtidigt dras polis, åklagare och privatdetektiver in i ett nät av våld i nära relationer, försvunna kvinnor och barn som bär på hemligheter ingen ska behöva bära ensam. När rollerna mellan offer och förövare börjar skifta ställs den avgörande frågan på sin spets:
Vem har egentligen rätt att döma?
Mina tankar:
Lood har i denna bok berört ämnen som inte bara är jobbiga att läsa om utan också jobbigare att inse att det är vissas vardag. Boken visar den verklighet som finns bakom stängda dörrar och döljs av lögner, hur hemmets trygga vrå inte är så trygg och vad som där kan försiggå. Ju mer man läser desto mer varse blir man om det besinningslösa våld som där kan fortsätta. Lood visar inte bara vad det innebär, han visar vad händer om man inte sätter stopp för det.
Karaktärer:
Det här är en bok med många huvudpersoner vars perspektiv man får följa. Här följer vi allt från polisens utredare, privatdetektiven Tom Hector, KAF till båda perspektiven för offer och förövare, detta gör att man inte bara får se berättelsen ur olika vinklar, man får dessutom se den skräck offret känner och se det hat förövaren har. Lood har gjort ett oerhört jobb med karaktärer som känns utmejslade till fullo!
Miljö:
En stor del av boken utspelar sig på det kvinnohem dit offer tas för skydd, något som beskrivs nästan idylliskt ute i naturen, med blommor, åkrar och bondgårdsdjur. Kontrasten till detta är när Lood för läsaren in i de utrymmen där motsatsen utspelar sig - en kontrast i fridfullt naturliv som möter hemmets otrygga vrå. Därtill får man följa polisen och privatdetektiven vilket innebär att miljön växlar desto mer med vanliga polisstationer och vackra gods.
Tempo:
Boken har enligt mig två olika tempon: intensivt och slow burn. Då boken innehåller en stor mängd våld kan inte annat sägas än att de delarna har oerhört snabba tempon, när pulsen går upp och man kanske (som jag gjorde) behöver smygkolla några sidor fram då det är för intensivt. Det senare är allt det som utspelar sig däremellan: känslan av när som helst kan förövaren dyka upp, när som helst kan något hända. Sen måste jag här kommentera att när berättelsen visas ur olika perspektiv och man får läsa scenen ur en annan vinkel blir det ett hopp i tempot - vilket i sig inte är helt fel.
Slutsats:
Boken var för mig delvis jobbig att läsa, brutala scener som inte bara kan hända, utan sådant som händer gav mig en klump i magen. Lood får en verkligen att tänka på den verklighet som finns, och vad händer när inget kan göras. Det här är inte bara en bok som får dig att tänkta, det är en bok som får dig att känna! Rekommenderas starkt!
Kommentarer
Skicka en kommentar