I Ljusets Låga - Madeleine Siösteen Thiel

Titel: I Ljusets Låga
Författare: Madeleine Siösteen Thiel
Förlag: Lava
Sidor: 

Baksidestext:
Hanna, en svensk underrättelseofficer, och Pjotr, ett befäl på en östeuropeisk undervattensfarkost, återförenas i Stockholm som representanter för underrättelseorganisationer i väst respektive öst.

Inför en maskeradbal i Stockholms stadshus arbetar de skarpsinniga två tillsammans för att kartlägga den livsviktiga säkerhetsplaneringen. Mitt i alla förberedelser rapporterar plötsligt Stadshusets bibliotekarie Nore att han hittat en lapp täckt med kryptiska bokstäver instucken i en bok.

När Hanna börjar ana oråd om vad lappen kan betyda och vem som har planterat den riktas alla misstänksamma blickar mot Nore. Mästerspionen Johan, Hannas chef, ligger sjuk. Med vikarien Agneta vid rodret har Hanna inte råd att göra några misstag. Vem går egentligen att lita på, och vem är det som har något att dölja?

I LJUSETS LÅGA är en spänningsroman och den fristående uppföljaren till ”I mörkrets famn”. Även i den här berättelsen får vi följa dramatiken som utspelar sig under tre intensiva höstdagar.

Mina tankar:

Det här är då en uppföljare vars föregående jag inte blir sugen att läsa. När man under tre dagar får följa den svenska agenten Hanna visas man in i en värld där Kling och Klang hade gjort sig bättre. Jag kände rätt fort att det inte var en bok för mig men gav den såklart en chans. Jag brukar vara förtjust i böcker med flera olika POV, men i detta fall kändes det bara rörigt. Handlingen känns dessutom inte särskilt trovärdig (ens för att vara hittepå...),  flera tekniska detaljer som stör mig och tyvärr ett berättarspråk som inte lockar.

Karaktärer:

Huvudkaraktärerna kan hållas till agenten Hanna vars fokus tenderar vandra i väg och den ryske agenten Pjotr vilka tillsammans har ett svårt och märkligt förhållande. Hanna dras mellan att vara den korrekta agenten och följa sitt hjärta, och den ryske agenten detsamma. Sättet dem resonerar på är vad som gör mig förvirrad. Ena stunden diskuterar de hur han smugit sig in i Stockholm, andra stunden diskuterar de NATO-övningar båda ska besöka. Sen förekommer också antikvarien Nore vars fokus ligger på böcker, Hannas chef Johan och dennes ställföreträdare Agneta, vars motiv och beteenden också känns avvikande.

Miljö:

Miljön hålls kort och koncist i centrala Stockholm. Inget att kommentera.

Tempo:

Trots att boken enbart utspelar sig under tre dagar som är ämnade att vara fartfyllda kan jag inte annat än att tycka att boken är tämligen seg. Berättelsen och handlingarna svävar iväg och under delar som borde vara fartfyllda, som ett skyddsuppdrag, kan detta helt hållet avbrytas för att prata relation. Nej, tempot fallerar.

Trovärdighet: 

Nog för att det är skönlitteratur men de tekniska bristerna tycker jag är tillräckligt illa för att peka ut, även om det är i skönlitteratur. Aspekter som att sätta en kamera på ögonfransarna, bränna dokument doppade i OLJA (vad är det för fel att bara tända på?) eller hur dem försöker överlista säkerhetskontrollen på Arlanda genom att vira in sin utrustning i kläder så det inte syns på röntgen... Jag kan fortsätta men när det är fel av denna kaliber blir det inte ens komiskt.

Slutsats:

Om det inte tidigare framgått så tyckte jag inte om boken. Tanken om en svensk agent som träffar en rysk låter såklart spännande, men när det i tid och otid måste påpekas hur agentiga de är eller vad deras agentutbildning har gått genom försvinner lite av mystiken. Det hade kunnat vara en spännande thriller, men det räckte inte för mig.

Tack till Lava förlag för recensionsexemplar!