Eddies Däck - André Wikdahl @andrewikdahl + Författarintervju

Titel: Eddies Däck
Författare: André Wikdahl @andrewikdahl
Förlag: Regret Books
Sidor: 84
Baksidestext:

Eddie super bort sitt liv. En jägare ligger död i vattenbrynet. En mellanstadieklass ser jordens undergång från skolgården. En flicka sörjer sin pappa.

I "Eddies däck" möter vi sju noveller.

Mina tankar: 
Det här är nog den mest udda novellsamlingen jag har läst där Wikdahl visar direkt att han har sitt eget sätt att skriva på. Novellerna skrivs på ett sätt jag upplever fokuserar mer på att utforska omständigheter än faktisk handling, något som gav en spännande läsning. Novellerna har överlag vardagliga teman varför det blir extra intressant att utforska det alldagliga. Exempel på sådana situationer är den inledande novellen om Eddie och den gräns på meningslösa vardag denne befinner sig i, som på repeat är det kröka och kränga däck, men i det ligger också den tragiska vardagen.

Karaktärer:
Wikdahls noveller tenderar att vara väldigt korta, där den avslutande Flicka med cykel är den längsta följt av Eddies däck. Detta gör att man får korta ögonblicksbilder av karaktärerna, bara en glimt av deras vardag och vad dem går igenom. Wikdahl ger (omedvetet) olika personers skildringar av samma dystra tematik där läsaren får leva sig in i Eddie, eller i en död jägare, eller i ett dött äktenskap. Korta och koncisa möten med dystra karaktärer.

Tempo:

Gällande vad för tempo novellerna har dras jag mellan att säga att de går fort, och att tiden står stilla. Med tanke på längden är naturligtvis händelseförloppen snabbt, om än en kort summering, men samtidigt känns det också som att de står stilla (typ). Ta den döde jägaren, död i början och död i slutet, ta Eddie, grå vardag kantad av alkohol och däck. Sättet Wikdahl skriver på är en blandning av raska händelseförlopp där läsaren får se allt utifrån, och kan ta in allt som händer. Märkligt tempo i novellerna men något som ger en spännande läsning!

Teman

Som ovan diskuterats har novellsamlingen en genomgående dyster tematik. Missbruk, död, saknad och mer död är centralt i Wikdahls berättelser.

Slutsats:

Jag kan inte understryka nog hur udda och hur fängslande jag fann denna novellsamling. Det är något med sättet novellerna förmedlas, något med fokuset på omständigheterna som framför känslor som stannar. När fokuset ligger på omständigheterna är det de som stannar kvar, och det är verkligen något jag uppskattat! En novellsamling jag starkt rekommenderar!

Tack till André Wikdahl för recensionsexemplar!

Författarintervju

Hur fick du inspiration till novellerna? 

Jag inspireras av allt, hela tiden. Livet är litteratur. Det går egentligen inte att särskilja de två sakerna. De inspirerar varandra. Om man bara är öppen så kommer berättelserna automatiskt, och skriver sig själva. Men för att vara lite mer konkret så kan impulsen till en text komma från något jag ser. Någon på bussen. Några man passerar på stan, ett samtal man hör brottstycken av. En kråka på en gren. Vissa texter skriver man direkt, andra behöver ligga och mogna i flera år innan de kan skrivas ner.

Berättartekniskt upplever jag novellerna som mer fokuserande på omständigheterna och teman än handlingen. Är det något som är medvetet?

Det beror lite på vad man vill utforska med texten. De här novellerna har lite samma tematik, men det var inte så medvetet valt. Jag tycker nog att tema och omständigheter oftast är mer intressant både att skriva och att läsa om. Men jag kan också verkligen uppskatta en bok med en riktigt bra historia, till exempel en episk roman där handlingen är det centrala. En god berättelse kan bära en hel bok. 

Vidare undrar jag då om har någon tanke eller känsla du vill förmedla med novellerna?

Det är en väldigt svår fråga. Jag tror att andra tolkar dem bättre än mig. Det beror lite på vad texten gör med läsaren, och hur läsaren använder texten. Jag tycker det är mer intressant att höra vad andra tänker om novellerna, än att prata om vad jag själv tänker om dem.

Har du något nytt skrivprojekt på gång?

Jag har alltid en massa projekt igång! Det svåra är att hitta tid till att göra klart dem. Ett av projekten som jag skriver på nu är en samling kortare berättelser för barn i slukaråldern. Det är en sorts rysare och skräckberättelser. Det är väldigt roligt!