Satmara - Jenny Classon @bokmums

Titel: Satmara

Författare: Jenny Classon @bokmums

Förlag: Swedish Zombie

Sidor: 168

Baksidestext:

Barnmorskan Asta stressar sönder på förlossningen där hon arbetar. Hon hinner knappt äta, hungern kan inte tillfredsställas med mat, hon behöver något annat. Hon begär rost och ruiner, hinna och hud. Kollegorna hånar den barnlösa Asta som omöjligen kan veta hur det verkligen är att föda ett barn och bli en mor.

När Asta träffar Råndan på en olaglig utflykt till ett övergivet mentalsjukhus finner hon en medbrottsling, någon att gå tillbaka till onda minnen med. Men vad ska en kvinna göra när kroppen protesterar? Är Råndan hennes frigörelse eller fall? 

Satmara är en klagosång för besvärliga kvinnor. Det är en roman där gammal folktro möter modern misogyni.

Mina tankar: 

Det dröjer inte länge innan Classon släpper in läsaren i det virrvarr av sterila lokaler mot Astas önskan för rost. En berättelse med en tvådelad huvudkaraktär som å ena sidan är en steril barnmorska men nattetid en urbexare som inte drar sig för smutsen. Lägg på att allt känns som en långdragen mardröm med mer och mer udda inslag så har man något som är svårt att lägga ifrån sig. 

Karaktärer:

Man får följa Barnmorskan Asta och som läsare ges man full inblick i vad som händer i hennes huvud. Stressigt på jobbet och obearbetade minnen dämpas med utflykter och fokus på övergivna ställen. Classon har här skapat en tvådelad karaktär där man får följa den professionella och den "sökande", något jag tyckte var mycket spännande. 

Miljö:

Som ovan nämnt varierar miljön i nästan extrema motsatser: Sterila sjukhus möter smutsig skog och övergivna mentalsjukhus, komplett med det förfall man kan vänta sig. Classon beskriver ingående hur det ser ut på ett sätt man lever sig in i och kryddar sjukhusdelarna med stora mängder sjukvårdstermer som grädden på moset.

Tempo: 

Tempot får jag ändå säga är snabbt. Snabba sjukhusscener där mycket kan hända varvas med lite långsammare delar utanför.

Teman:

Likt baksidestexten förekommer fördomar och förtryck mot kvinnor. En barnlösa barnmorska får uppleva hur det är att inte åstadkomma det som samhället förväntar sig av henne: att skaffa barn. Classon fortsätter med mycket mörkare teman jag inte ska avslöja, men trauman förekommer mycket. 

Slutsats:

Brutal och mörk på sätt som lite kniper i magen på mig. Boken är väldigt mörk och går in på otrevliga teman som får en att tänka. Jag rekommenderar den till de som vill ha mörk skräck som berör.

Tack till Swedish Zombie för recensionsexemplar!