Likfarmen - Elin Edberg @ordiblodet
Baksidestext:
Sharon Miller har flyttat från Tennessee till en liten avkrok på den västerbottniska landsbygden för att vara med och starta ett rättstafonomiskt center, där man studerar hur döda kroppar bryts ner under olika förhållanden. Med sig har hon sin fru Hélène, som genom sin bröstcancerdiagnos gjort att döden kommit obehagligt nära. I den tryckande sommarhettan läggs objekt 68 ut i terrängen för att ruttna. Men det är något som stör Sharon. En dissonans som hon inte kan ignorera. Snart jagas hon av en mörk närvaro som tvingar sig in i hennes verklighet med smaken av dyigt vatten. Medan det blir allt svårare att skilja verklighet från mardröm kan hon inte låta bli att återvända till objektet. Den är inte som de andra kalla och stumma kropparna. Den vill säga henne något.
Likfarmen är en motbjudande skildring av döden och dess hänsynslösa slutgiltighet. Bland de krälande insekterna döljer sig sorg som sakta övergår i vansinne.
Mina tankar:
I denna bok får man följa Sharon som arbetar med att studera förruttnelse av kroppar på likfarmen. När väl kropp 68 kommer till anläggningen börjar Sharon upffatta konstiga saker. Rörde den på sig? Hemma har Sharon sin fru Hélène dom drabbats av bröstcancer och mest sover om dagarna.
Att vara omgiven av döden på jobbet och samtidigt ha den så nära i hemmet ger en påfrestande tillvaro. En tillvaro där Sharon börjar ifrågasätta vad som är verkligt. En ton som verkligen känns när man läser den. Detta, tillsammans med målande beskrivningar av förruttnelse och författarens fantastiska användning av läsarens luktsinne ger en tänkvärd läsupplevelse.
Detta var en bok som jag hade svårt att lägga ifrån mig. Känslan av att något inte stod rätt till gjorde att jag bara ville läsa mer och mer. En bok jag starkt rekommenderar!
Kommentarer
Skicka en kommentar