Dödsstugan - Nina Källmodin @nina_kallmodin_forfattare
Baksidestext:
Ceasar och Måns följer med barndomsvännen Leo till en enslig stuga han ärvt efter sin farbror. De ser fram emot att ta skotrarna rakt ut i vildmarken. Ta en paus från vardagen och återuppleva gamla tider. Men känner de varandra så väl som de tror? Och är de verkligen ensamma i skogen? När ett snöoväder oväntat drar in och de blir isolerade i stugan finns ingen återvändo.
Mina tankar:
Tre barndomsvänner med sina egna historier och gammalt groll blir tvungna att leva lite för nära på varandra när dem inte kan ta sig ifrån stugan. Genom berättelsen får många små detaljer växa fram och dem får sakta och bit för bit reda på mer av den märkliga farbrodern som Leo ärvt stugan av. Lappar med konstiga uppmaningar finns spridda och stugan döljer många hemligheter.
Karaktärer: Boken har tre huvudkaraktärer: Ceasar, Måns och Leo. Dessa är välskrivna och sättet deras bakgrunder visas kommer man märka att gamla bråk kommer tillbaka. Hur agerar man då när man inte kan ta sig därifrån? Vidare porträtterar Källmodin den "cabin fever" och isolation och hur det påverkar karaktärerna över tid på ett mycket bra sätt.
Miljö: Miljön i boken hålls begränsad till stugan dem besöker. Återblickar till andra ställen förekommer, men med så mycket fokus på stugan skapar Källmodin en nästan klaustrofobisk känsla. En liten stuga och snöstorm ger en liknande feeling som Overlook Hotet från The Shining (filmen).
Tempo: Boken har ett långsamt "slow burn" tempo som verkligen utforskar karaktärerna och hur det känns att vara instängd. Dagarna flyter ihop vilket gör tidsaspekten rörig, perfekt för sådan setting.
Slutsats: Jag älskade boken. Vill du ha klaustrofobi, isolation, och rädsla för dina vänner då är detta en bok för dig. Fylld med massa detaljer och värd en omläsning för att fånga allt. Rekommenderas starkt!
Tack till Kraxa Förlag för recensionsexemplar!
Kommentarer
Skicka en kommentar