Flugornas Herre - William Golding

 

1001 böcker - nummer 13

Titel: Flugornas Herre
Författare: William Golding
Sidor: 196

Baksidestext:

Efter ett flyghaveri kastas en grupp pojkar mellan sex och tolv år iland på en liten ö i Söderhavet. De stiftar lagar, fördelar sysslorna och väljer anförare. Deras tillvaro kan bli paradisisk med rik tillgång på god mat, sol och fullständig frihet från de vuxnas tvång. Men snart tar leken en annan vändning: skräcken kryper över pojkarna, rivaliteten växer mellan ledarna. Det som kunde varit ett spännande sommarlovsäventyr blir en furiös hetsjakt där fruktan och grymhet slår fram och vägen mot undergång ligger utstakad.

Mina tankar:

Boken inleds med ett mycket bra förord som ger lite kuriosa om den. Här nämns bland annat att boken först blev totalt sågad när den kom till förlag och dömdes ut som "Absurd ... Trist och dålig. Meningslös." Av en slump hittade en nyanställd förläggare manuset och kan inte släppa det. Förläggaren kom med ett antal förändringsförslag samt ett titelbyte och på det sättet kom boken ut.

Boken följer en grupp pojkar som efter en flygplanskrasch hamnar på en öde ö. Pojkarna är i åldrarna sex till tolv och tycks inte känna varandra sedan tidigare. För att skapa struktur på ön utses pojken Ralph till ledare och för att sammankalla till möte blåser dem i en snäcka. Snabbt beslutas regler och förhållningssätt såsom att den som håller i snäckan får tala och utvecklas sedan mer och mer för att skapa en trivsam ö att bo på.

Rivalitet uppstår mellan ledaren Ralph och motståndaren Jack där den ena fokuserar på boende och rök för att eventuella skepp ska se dem, och den andra på mat och roligheter. Allteftersom tiden går förvildas pojkarna mer och mer och snart kan dem inte hålla sams längre. Vidare sprids rädslan för ett odjur på ön, ett odjur som kommer ta dem och även här finns vitt skilda förhållningssätt.

Boken har under åren fått utstå kritik och censur. Vissa hävdar att den porträtterar människan som en vilde, andra kritiserar den för de värderingar som i boken växer fram och för det språk som används. 

Jag kan hålla med om den kritik som den har fått. Den får verkligen människan att framstå som ett djur och man kan fråga sig hur länge det skulle dröja innan man själv var där om samhället hade kollapsat. Jag noterar flera gånger att pojkarnas driv tenderar vara att "leva för dagen" såsom att skaffa mat, dricka när man är törstig, uträtta sina behov där man står och inte vilja planera för framtiden. När hyddor väl ska byggas är ingen intresserad, det är roligare att leka. 

Såklart finns det en Simpsons-version av boken, avsnittet "Das Bus" S9E14 sammanfattar det mesta som händer i boken men på kortare tid. Klassiker? Kanske, men jag fick ingen wow-upplevelse av boken. Den behandlar en hel del intressanta tankeställningar men i mitt tycke räcker det med Simpsons-versionen.

 13/1001 avklarade. Näst på tur är Siddharta av Hermann Hesse.