Medusa - Martine Desjardins

Titel: Medusa

Författare: Martine Desjardins

Förlag: Legenda

Sidor: 180 

Baksidestext: 

När Medusa förskjuts av sin familj och spärras in på Athenæum, ett isolerat institut för unga kvinnor med kroppsliga avvikelser, har hon aldrig tidigare vågat se sig i spegeln. Hela sitt liv har hon gått med håret för ansiktet och blicken i golvet eftersom hennes ögon måste döljas.

Innanför institutets murar pågår sadistiska lekar och ritualer, iscensatta av män med makt. De unga kvinnorna formas genom lydnad och skam, och de som inte överlever sänks i sjön som är full av självlysande maneter. Men ett gryende motstånd anas och Medusa bär på krafter som hotar hela ordningen.

Medusa är en underhållande gotisk saga om vrede, begär och revolt. 

Mina tankar:

När Medusa spärras in på Athenæum hade jag utefter baksidestexten förväntat mig något åt det blodigare hållet, men så är inte fallet. Mer påtagligt är den psykologiska påfrestning Medusa utsätts för och att man får ta del mer av effekterna av sadismen snarare än den faktiska handlingen. Detta tyckte jag gav större effekt och gjorde mig snarare illa till mods än skrämd.

Karaktärer:

Boken är skriven likt en journal genom vilken man får följa Medusas upplevelser. Detta gör att man får se henne genom hennes ögon och därmed sätta sig in i vad hon känner för sig själv och vad hon tänker om andra. Resterande karaktärer får därmed ingen objektiv introduktion utan filtreras genom Medusas ögon och minne. Detta ger en spännande vinkel man får ser karaktärerna ur.

Miljö: 

Författaren tar verkligen i med den gotiska estetiken och blandar vad ser ut som en herrgård, skola och gräns på mentalsjukhus, allt i ett. Omgivningen beskrivs och utforskas genom Medusa, här tillåts omgivningen verkligen växa fram när Medusa mer och mer öppnar ögonen. Omgivningen beskrivs vackert, om än mörkt, och av någon anledning känner jag att den är symmetrisk.

Tempo:

Boken håller ett handlingsmässigt rätt lågt tempo, där den största anledningen är ovan nämnda fokus på att utforska känslorna. Sidorna däremot, de flyger förbi. Boken är skriven likt en journal varför detta tempo känns naturligt.

Teman: 

Om det inte redan är uppenbart så är manlig dominans det mest förekommande, inte bara i fysiskt våld utan helheten: hur männen ser sig som mer värda, hur deformerade kvinnor påverkar deras status och heder och drivkraften till varför de måste upprätthålla en sådan fasad. Även om det inte uttrycks så ges också antydningar till något som inte görs i samtycke...

Språk:

Boken är en översättning från Québecfranska och jag måste ge översättaren beröm för hur väl språket översatts. Prosan är magisk och nästan så boken är värd att läsa enbart för den. Författaren har också sitt eget särpräglade språk fullt av omskrivningar och listningar - vilka också gör sig oerhört bra på svenska.

Slutsats:

Boken höll mig fången från första sidan. Sättet Desjardins skriver på fick världen att kännas levande och oerhört mörk. Baksidestexten gav mig mina förväntningar men oj vad jag hade fel, vad än jag kunde föreställa mig så var händelseförloppet desto värre. En mycket snabb och intensiv bok om djupa ämnen. Kan enbart säga att detta är ett mästerverk!

Tack till Legenda för förhandsläsningsexemplar!