En Guds Födelse - Saam Neiram

Titel: En Guds Födelse
Författare: Saam Neiram
Förlag: Lava
Sidor: 254

Baksidestext:

Något har vaknat. Inte med dunder och brak, utan som ett stilla andetag i mörkret. En idé som blivit till kod, en kod som blivit till något mer. I ett samhälle där gränsen mellan människa och maskin långsamt suddas ut, väcks frågor som ingen längre vill svara på.

En Guds födelse rör sig i skärningspunkten mellan det teknologiska och det existentiella. Det är inte en framtidsskildring i vanlig mening, utan en stillsam reflektion över ansvar, längtan och gränserna för det vi kallar liv. Här finns tystnader som säger mer än ord, relationer som formas bortom det möjliga – och en närvaro som inte liknar något annat.

Det är en roman som inte ger enkla svar, men som ställer de svåra frågorna med varsam hand.

Mina tankar:

Det här är än så länge det mest kontroversiella recensionsexemplar jag har fått. En person som vaknar upp cirka 400 år in i framtiden till en värld där människan (vad man får se) har tagit ett steg tillbaka med sitt utplånande av naturen och istället bygger på ett sätt där natur och djur får företräde. Mitt i skogen finns ett forskningscentrum där huvudkaraktären får lära känna forskare såväl som robotar - och denne har blivit utvald för något speciellt.

Karaktärer:

Karaktärerna hålls mycket fåtaliga, de mest förekommande är huvudpersonen som ej nämns vid namn, och forskaren Maibel. Det som visas är en nästan vårdare-vårdtagarrelation där Maibel omhändertar huvudpersonen alltefter att han väckts upp i framtiden. Till det finns också roboten Boha som agerar som en slags livvakt.

Miljö:

Miljön växlar mellan steril forskningsanläggning med stora vita och upplysta rum och högteknologiska funktioner och ut i vildvuxen skog som människan knappt rört, där djuren vågar sig fram. 

Tempo:

Det här var en långdragen bok. En stor del av handlingen är utforskande om hur människan kommit dit, något som bitvis medför en hel del tillbakablickar. 

Teman: 

Med tanke på baksidestexten förväntade jag mig inte annat än att den skulle beröra djupa och filosofiska ämnen. Boken tar upp religionskritik men som sedan övergår i vad nästan kan kallas ett politiskt manifest där paralleller dras som jag inte kommer nämna här. 

Slutsats:
Boken har mycket bakgrundshistoria som jag måste säga författaren förmedlar på ett finurligt sätt. Istället för att infodumpa och lägga obefogade sidor på att ge alla detaljer på en gång får författaren läsaren att undra och nästan kräva svar, och att svaren måste komma i sin helhet. En snygg detalj enligt mig. Bokens utgångspunkt utforskar människan, naturen och djurens relation till varandra men är också rätt intetsägande. Sen övergår den till att smutskasta religion, och inte på något smart sätt, bara ren galla författaren spyr ut. Första halvan var bra - sen blev det skräp. Således behöver du inte läsa boken.

Tack till Lava förlag för recensionsexemplar!